Fredag 25/3 - Kväll

Semester betyder att jag kunnat slösa bort hela dagen på tv-spel och internet. Yay.
Jag hade en sak jag skulle hinna göra idag, gå på systemet, och det glömde jag när jag var inne i stan. Får gå upp tidigare imorgon helt enkelt.

Nu musik. Mer specifikt: Dum musik. Ramones kvalar iofs oftast in som väldigt dum musik, men den som tagit det ett steg längre är Andrew W.K. Minns att Lokko skrev upp hans debut "I Get Wet" när den kom ut 2001. Minns också att jag försökte få tag i uppföljaren "The Wolf" när den kom ut, dock utan framgång. Såhär åtta år senare finner jag min rumskamrat upptäcka honom, vilket leder till att båda skivorna har fått rotera flitigt i min iPod den senaste månaden. Det är dumt, stort och helt fantastiskt. Det ska sägas, när ens singlar heter "Party Hard" och "Party Til You Puke" har man väl något att leva upp till. I den senare videon uppträder den gode WK skadad och därmed rullstolsbunden, vilket inte hindrar honom från att... Party.

Dumt, stort och helt fantastiskt. På "The Wolf" skalar han ner tokpartyt, men lyfter istället fram det närmast löjligt episka. Ungefär som "End of the Century" (Ramonesskivan Phil Spector producerade) borde ha låtit. Jag låter "Tear It Up" exemplifiera.

Det är musik som är gjord för att spelas på tokhög volym, från taket av en buss som kör igenom tegelväggar i öknen i 150 knyck.

Awesome.